.

Fjärde dagen är snart över. Jag är trött, småhungrig och har lite ont i magen. MEN; det är mycket bättre än vad det har varit. Andra och tredje dagen var värst. Jag mådde illa av hunger och var så trött så det knappt gick att flytta mig från sängen. Och vilka prövningar man får stå ut med!

På fredagen fick jag en stor pralinask som tack för att jag spelade på ett ungdomscafé på Immanuelskyrkan med brorsan. De ville bjuda mig på pressad macka, glass och saft och jag fick snällt tacka nej fastän den där smälta osten såg så förbannat god ut.

På ungdomssamlingen på Immanuelskyrkan ledde jag lovsången och då bjöd jag på mina praliner till kaffet OCH det dukades fram hönökakor, ost, skinka, paprika, chokladmuffins och allt möjligt. Jag satt där med mitt svarta kaffe och längtade hem till min shake så jag kunde få näring i kroppen.

På lördagen var det helt okej. Åkte med mamman på gardinjakt och vi var ute några timmar och hittade superfina kuddar, gardiner och annat roligt att inreda med (laddar upp bild nedanför). Höll på att svimma på slutet så mamma pumpade mig med vatten.



Nya kuddar deluxe.



Nya gardiner deluxe.

Idag var vi på födelsedagskalas hos min brorsdotter som fyllde fem i veckan. Där var det hemmagjord tårta, kladdkaka, bullar och grädde och vaniljsås and you name it. Jag och karln stack sen till Anders och Malin där dom hade prinsesstårta, kakor, godis, kebabtallrik och falafelrulle.

Men vet ni vad? Skit samma.

Jösses, jag whinar faktiskt inte. Det här härdar ju mig. Jag kan inte springa åt motsatt håll så fort någon blir hungrig och tar något att äta eller köper godis. Det skulle ju resultera i att jag satt instängd på rummet i fyra månader till och blir galen för att det luktar mat från köket.

Folk ursäktar sig hela tiden för mig och jag säger åt dom gång på gång att sluta. Bara för att jag inte äter betyder det inte att världen ska stanna upp. Jag överlever.

Plus, jag tror det blir lättare om några dagar.

Igår var jag inte lika positiv och motiverad, kan jag tala om. Då ville jag bara begrava mig i kylskåpet bland all brännvinsost, mjölk (som jag inte ens tycker om EGENTLIGEN), sallad, aioli och chilisås. Och TRÖTT var jag.

Den som tror att det här är en dans på rosor tror fel. Det är inte enkelt. Tar jag inte mina "soppor" när jag ska får jag näringsbrist, får yrsel, håller på att svimma eller blir sinnesförvirrad. Jag tänker väldigt ofta på mat. Jag gör mitt gurkvatten för att få det lilla extra, men tror ni att jag får äta gurkskivorna som ligger i? Nej.

Men jag gör det här nu. För ni som känner mig vet att jag är fruktansvärt envis. Jag ger mig inte i första taget. Och jag behöver det här.

By the way; De varma sopporna smakar inte alls päck om jag kokar vattnet och sen blandar pulvret. Det måste ha haft något att göra med att jag värmde i micron. Det blev helt gräsligt. Men nu är det okej.

Imorgon ska jag på arbetsintervju och sen dra med min kontaktperson på bio. Tänkte promenera hem till Sätra. Det är en bit, men jag ska promenera minst 20 minuter om dagen och de första dagarna har det vart väldigt dåligt med det (pga den extrema tröttheten som nu är lite vänligare).

Nej, nu ska jag hoppa ner bredvid min schnygga karl i sängen och sova. Vi får hoppas att det inte blir som igår då jag inte kunde sova för att jag mådde så illa.

Peace