.

Nytt inlägg! Wopedo!

Well, jag ber la om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på hur länge som helst. Jag kan erkänna att jag har varit i en rätt djup svacka.

Allt började för ett tag sen när jag ställde mig på vågen och den visade att jag hade gått ner 1,5-2 kg. Och det fortsatte. Nu har det där fyra kg i veckan tagit slut och det går mycket långsammare. Jag blev varnad för det här; det går alltid snabbare i början, men jag kunde ändå inte dölja besvikelsen som började koka upp inom mig.

Jag är fortfarande besviken. Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör; jag kommer fortsätta gå ner långsamt. Och det måste jag bearbeta.

För egentligen... 1,5-2 kg i veckan är inte alls dåligt. Men jag orkar snart inte kämpa på med sopporna längre.

Jag är inne på sjätte veckan. Sex veckor (2 och en halv månad) kanske inte låter så länge. Men tänk er själva: Jag har inte ätit fast föda på sex veckor. Jag har inte fått smaka, inte fått tugga, inte fått njuta av något ätbart på lång tid. Och det börjar tära på psyket.

Jag får så mycket hjälp det går på Xtravaganza. Jag går på mina torsdagsgrupper och jag blir peppad. Jag försöker gymma tre gånger i veckan. Jag ska bli bättre med dagspromenaderna.

Men jag funderar på en grej... Orkar jag verkliven hålla på i sex veckor till, eller mer? Tänk om jag istället skulle hålla sopporna tills jag har gått ner 20 kg och sen börja med halvfart?

Halvfart: Äta Xtravaganzas "xtra-lätt"-tallrik. Protein (kött) i en knytnäves storlek, varma grönsaker i en knytnäves storlek och sallad och "kalla" grönsaker i samma storlek som en handflata.

För let's face it: Jag kanske förväntade mig att jag skulle gå ner alltihop hur snabbt som helst och sen skulle allt bli solsken och blommor. Men så är det inte. Det här är något jag kommer få kämpa med. Under rätt lång tid.

Och jag ska försöka vara lite mer positiv. Jag HAR gått ner 15 kilo. Det är mycket på så kort tid. Jag har kommit halvvägs, och när jag har gått ner 20 kg så har jag bara 10 kg kvar.

Istället för att räkna kilo vecka för vecka, ska jag jämföra med hur det såg ut innan jag började. Då gick jag bara upp och upp.

En till positiv sak. De flesta vet att jag har nojat över diabetes. Jag åkte in till akuten förra veckan, pga muskelinflammation, och de tog ett diabetestest (hade något med höga keton-värden at göra). Jag har INTE diabetes. Det är väldigt skönt.

Däremot har jag magont, låg energi, ont i kroppen. Men det hör antagligen till. (Fastän det känns som att magen vill döda mig ibland. Rätt ofta, actually).

Det blir inga roliga kort idag, sorry. Jag kände bara att jag var tvungen att uppdatera er om vad som har hänt.

Jag lever fortfarande. Jag fortsätter fortfarande. Och jag tänker inte ge upp.

Idag har jag inte så mycket att säga förutom

Yeap. You heard me. Nu har jag alltså passerat tio kilo. Och vet ni vad? Det känns underbart! När jag var och vägde mig idag hoppade jag nästan av lycka när Markus och jag skulle till bussen.

Annars då? Dagarna har gått rätt långsamt, men ändå bra. Jag mår illa ibland och ibland vill magen inte alls, men jag antar att det är ett pris man får betala när man bara äter shakes dag ut och dag in.

Nu till människor som inte är känsliga (är du det lär du hoppa över det här stycket) : Jag har haft mens i två veckor nu, och det börjar bli riktigt frustrerande. Jag vet inte om det är mina p-piller (som man brukar ta för att MINSKA mensen) eller om det är för att jag fuckar kroppens system. Eller båda. Men det är dyrt med bindor och tamponger och jag känner hur min plånbok liksom skriker ut i ångest. Har i alla fall bokat tid hos gynekolog. Det känns bra.

Nu är det känsliga stycket övet. Imorgon har jag grupp igen och den här gången fick vi hemläxa! Vi skulle göra ett kollage med våra mål och grejer inför framtiden. Rätt oengagerad satte jag mig ner och klippte ihop lite i paint. Men jag tyckte ändå det blev helt okej.



Jag, Magdalena, väger nu 95,5 kg. Den 24e december 2011 väger jag 75 kilo.

Yep. Så är det.

Jag har vart rätt lat med den mentala träningen. Borde bli lite seriös med den igen. Ska nog lyssna ikväll, eftersom jag laddat över hela skivan på min iPod.

Igår tränade jag. Det var jätteskönt att få igång kroppen igen efter att den praktiskt taget vart i dvala i en vecka. Tänkte försöka med att träna imorgon också, innan gruppmötet.

Sen ska jag öva djembeskillz med en snubbe. Vi ska spela i kyrkan på söndag, då det är någon missionsgrej hela dagen. Mamma ska dit och prata om Sri Lanka bland annat. Mitt tips är att gå dit. Verkar bli en awesome söndag. Kl 10 i Immanuelkyrkan.

Hur går det med matteprövningen då? Jo. Helt okej, men det känns väl inte jättekul att jag ska göra slutprovet den 15e mars, och jag har fortfarande inte hunnit igenom ens halva av det jag ska. Jag har i alla fall Sussie som hjälper mig nu. Så I'm having a little faith in myself.

Det är Alla Hjärtans Dag på måndag förresten. Och alla mina nära och kära vet vad jag tycker om just den dagen. Kommersiell skit.

MEN; jag råkar ju ha en romantisk pojkvän. Så han ska köpa present åt mig. Vi ska gå på bio. Så jag ville ju köpa något åt honom med. Jag hade inte köpt en födelsedagspresent än (fast han fyllde för några veckor sen) så jag tänkte att jag faktiskt kan sätta ihop födelsedags- och allahjärtansdagpresenten (är det ens ett ord?).

Och guess what I bought him?

You'll never guess. Folk kommer få hjärtattack när dom inser att jag har en romantisk sida.

Den är djupt rotad inom mig, men DEN FINNS DÄR.

Och ni får fortsätta gissa. För jag säger ingenting än!

Nej. Nu ska jag titta lite på Glee eller något. Sen sova. Eller ja. Mental träning sen sova.

Imorgon ska jag upp och träna och grejer ju. Lär få LITE skönhetssömn i alla fall.

Peace.

Okej, here we go.

Ursäkta för att jag inte uppdaterat på typ en vecka. Jag förstår att jag har rätt många som läser och följer min blogg. I ärlighetens namn har jag väl vart rätt lat med att informera om hur det har gått. Så nu ska ni få en liten rapport.

Senaste veckan har jag jobbat på samma förskola. Jag älskar stället, barnen och personalen är trevliga och lovely. Stormtrivs och det är väldigt skönt att få lite rutin.

MEN: Jag har inte mått bra de senaste dagarna. Jag har mått illa (mer än vanligt), jag har vart matt, min mage har varit upprorisk och jag har nojjat och haft ångest och varit deppig.

Det vände lite igår, men det är fortfarande vissa grejer som hänger kvar och gör sig påminda.



Jag pratade med min coach Ritva om det idag efter gruppmötet (som är varje torsdag kl 15:15) och vi kom fram till att det antagligen är min gamla magkatarr som spökar. Hon föreslog en lösning som vi tror kommer funka; Den sista soppan ska jag dela på så att jag tar den andra senare på kvällen.

Och om det inte funkar? Well, jag tänker ABSOLUT INTE ge upp nu, inte efter all den här tiden. 15 days and counting.

Och nu till något helt annat. Jag och min lilla pärla Markus funderar på att flytta ihop. Det finns en massa treor i Andersberg som ligger på "omgående"-listan, och lägenheterna är relativt bra pris. Vi ska bara vänta på att karln får besked om sitt studielån and we're set to go.



Det ska bli skönt att få rå om sig själv lite, och att få inreda sitt egna lilla kråknäste. Jag älskar mina föräldrar och är supertacksam för att dom låter mig bo här, men jag känner att det är dags att flytta ut nu.

Gymmandet och motionen den här veckan har gått lite dåligt. Förra veckan var jag Arnold, den här veckan har det mer varit Fred Flinta. Jag gymmade i måndags, men sen har jag inte orkat eftersom kroppen har varit lite Hitler.

Däremot tänkte jag gymma efter jobbet imorgon. Det måste göras. Jag mår nästan psykiskt dåligt när jag inte rör på mig, nu när jag börjar bli så van vid det.

OCH OCH OCH jag vägde mig igår. Är fett (höhö, fett) nöjd med resultatet. Kommer ladda upp det nedan.



Under 100! WOHO!

Hur har det gått med rökandet då? Bah. Nej, jag har inte slutat. För dom sa åt mig att inte lägga av än, då jag antagligen skulle bli tokig av att ta tag i så många grejer samtidigt.

Imorgon ska jag på bio med Sussie. Vi ska se Trassel. DELUXEE. Disney for the win.

Crapedelicrap. Nu blev jag sådär jättehungrig igen. Jag undrar om att dricka mängder av te faktiskt bidrar till den känslan.

Jaja. Där har ni en liten uppdatering i alla fall.

Jag lovar att bli bättre på att blogga.

Håll tummarna för mig.

Smell ya later.

Peace

Innan jag börjar med mitt lilla blogginlägg så vill jag tacka folk som läser och kommenterar. Tack för allt stöd och visat intresse, det betyder mycket. Och jag kan inte svara på kommentarerna eftersom blogg.se inte har kommit på att man tydligen kan göra så också.

I alla fall.

Vet ni vad jag gjorde igår? BAKADE EN TÅRTA! Okej, jag gick på gyminstruktioner och gymmade också, vilket var väldigt kul och givande. MEN; min karl fyllde 24 igår. Så jag och Sussie stack tidigare än alla andra från födelsedags-fikat på stan och drog och köpte en massa roliga grejer för att sedan dra hem till henne och baka en TÅRTA. Markus hade självklart ingen aning, men geez vad kul vi hade. Vi fick till det så det blev en bil, faktiskt (vi som aldrig har bakat tårta förut).



Här pratar vi självdisciplin. Jag slickade inte ens bort grädde från fingrarna.

Mer kort finns att hämta, men jag glömde kameran hos Sussie i morse så det får bli en annan gång. Vi spelade Wii och tittade på film. Kom inte i säng förrän tjugo i fyra.

Idag var jag på gruppen som ska träffas en gång i veckan och prata om hur det går med sopporna, viktnedgången osv. Det var helt okej. Tydligen är inte jag den enda som mår illa rätt ofta eller luktar kamelbajs i munnen.

Efter det stack jag hem och hämtade väskan och drog och gymmade. När jag var klar fick jag köpa en färdiggjord shake på flaska eftersom jag hade glömt soppan hemma. Tro det eller ej, men det smakade PUCKO. Alltså chokladdrycken Pucko. Hur kommer det sig att vårat pulver/vatten-mojo inte blir så gott, hmm?

Köpte även en svindyr munspray som ska hjälpa mot andedräkten. Det är Xtravaganzas egna som är specialframställd just för det här. Får inte ta annan munspray för i dom finns det sötningsmedel och crap.



Hungern har försvunnit och jag känner mig mycket mer pigg och energisk. MEN: Matsuget försvinner inte. Och det tror jag inte det kommer göra heller. Det är väl klart som korvspad att man hellre skulle välja en stor grillad kyckling med fetaost framför en pulvershake med "jordgubbs"-smak.

Jag fick väga mig igår också. Har gått ner rätt mycket. Det är nog mycket vätska, I suspect, och det har även tagit lite på muskelmassan. Men jag förväntade mig inget annat. Något kilo gick jag ner i fettmassa. Två tror jag det var.

Jag skulle kunna ladda upp reslutatet.

Ska jag det?

Jaaa, det ska jag nog.




Och nu ska jag kila ner i sängen. De kanske ringer mig från vikariejouren imorgon och vill att jag ska jobba.

Det hade vart fett skönt att inte göra det, dock. Gymma lite. Ta en lugn dag hemma.

Jaha ja.

God natt och peace out.

Okej, fakta: Jag brukar inte ha dålig andedräkt. Det är klart det har hänt på morgonen eller under något bakis-moment men min andedräkt brukar vara HELT OKEJ. Igår kände jag hur jag började smaka pyton i munnen och mamma påpekade att jag faktiskt luktade riktigt illa när jag pratade med henne.

Så här är det: Tydligen frigörs det en massa grejer i kroppen som får andedräkten och svetten att lukta annorlunda. Jag har inte haft några problem med svetten än men andedräkten är PÄCK! Jag får ju inte tugga tuggummi eller ta någon mintpastill så jag lär ju gå runt och borsta tänderna för jämnan så att jag inte förpestar Gävle.

Annars då? Jo, helt lugnt faktiskt. Jag börjar få tillbaka förlorad energi och känner mig faktiskt peppad inför imorgon. Jag ska vara på Xtravaganzas gym klockan nio imorgon bitti och få gyminstruktioner. PRESSA PRESSA.

Är det bara jag eller är det stört mycket fokus på mat these days? Jag svär, vart jag än vänder mig så finns det en stor reklamskylt för "Sveriges Mästerkock" eller "Extrapris på Willys" eller något annat som får det att kurra i magen. På tv är det ALLTID ett matlagningsprogram på någon kanal. Och överallt ser jag människor som springer runt med godispåsar eller varmkorv och det hjälper inte att gå över torget där doughnut-ståndet står och luktar över halva centrum. Jag som inte ens gillar doughnuts egentligen!

(Skulle nästan kunna trycka i mig ett dussin nu ändå)



Woe is me.

Whatever.

Idag har jag hängt med karln på födelsedagskalas till våra vänner Malin och Anders. Anders fyllde 25 och det var vänner och familj som var där och firade honom tillsammans med deras dotter Ella och tre hundar plus två katter. Fullt hålligång and I like it. Malin hade bakat bullar, bjöd på kakor och hade gjort tårta. Men jag satt där med mitt kaffe och hade faktiskt med mig grönsakssoppa så att jag inte fick världens näringsbrist efter några timmar.
Det var i alla fall najs.

Imorgon fyller min karl år och jag har absolut INGEN ANING om vad jag ska köpa till honom i present, eftersom att han är askass på att önska sig saker. Om någon har förslag får den gärna skriva en kommentar eller höra av sig på ett eller annat sätt.

Har börjat med min Mentala Träning också. "ÅH HERREGUD, VAFÄN ÄR DET FÖR MUMBO JUMBO!?" lär ju tankarna kring det vara, men oroa er inte; det är bara avslappningsövningar. Man ska lyssna på det fem gånger i veckan. I början kändes det lite konstigt, men det är bättre nu. Man blir faktiskt mer avslappnad.

Det där med 20 minuters promenad per dag (promenader till bussen och liknande räknas inte) har jag fuskat med. Jag har vart så trött sen det började så jag har faktiskt inte orkat, men nu när energin är tillbaka så ska jag börja PÅ RIKTIGT.

Nej, nu ska jag sova. Imorgon ska jag ju gymma och sen fira min löveli Markus.

Peace out.

Fjärde dagen är snart över. Jag är trött, småhungrig och har lite ont i magen. MEN; det är mycket bättre än vad det har varit. Andra och tredje dagen var värst. Jag mådde illa av hunger och var så trött så det knappt gick att flytta mig från sängen. Och vilka prövningar man får stå ut med!

På fredagen fick jag en stor pralinask som tack för att jag spelade på ett ungdomscafé på Immanuelskyrkan med brorsan. De ville bjuda mig på pressad macka, glass och saft och jag fick snällt tacka nej fastän den där smälta osten såg så förbannat god ut.

På ungdomssamlingen på Immanuelskyrkan ledde jag lovsången och då bjöd jag på mina praliner till kaffet OCH det dukades fram hönökakor, ost, skinka, paprika, chokladmuffins och allt möjligt. Jag satt där med mitt svarta kaffe och längtade hem till min shake så jag kunde få näring i kroppen.

På lördagen var det helt okej. Åkte med mamman på gardinjakt och vi var ute några timmar och hittade superfina kuddar, gardiner och annat roligt att inreda med (laddar upp bild nedanför). Höll på att svimma på slutet så mamma pumpade mig med vatten.



Nya kuddar deluxe.



Nya gardiner deluxe.

Idag var vi på födelsedagskalas hos min brorsdotter som fyllde fem i veckan. Där var det hemmagjord tårta, kladdkaka, bullar och grädde och vaniljsås and you name it. Jag och karln stack sen till Anders och Malin där dom hade prinsesstårta, kakor, godis, kebabtallrik och falafelrulle.

Men vet ni vad? Skit samma.

Jösses, jag whinar faktiskt inte. Det här härdar ju mig. Jag kan inte springa åt motsatt håll så fort någon blir hungrig och tar något att äta eller köper godis. Det skulle ju resultera i att jag satt instängd på rummet i fyra månader till och blir galen för att det luktar mat från köket.

Folk ursäktar sig hela tiden för mig och jag säger åt dom gång på gång att sluta. Bara för att jag inte äter betyder det inte att världen ska stanna upp. Jag överlever.

Plus, jag tror det blir lättare om några dagar.

Igår var jag inte lika positiv och motiverad, kan jag tala om. Då ville jag bara begrava mig i kylskåpet bland all brännvinsost, mjölk (som jag inte ens tycker om EGENTLIGEN), sallad, aioli och chilisås. Och TRÖTT var jag.

Den som tror att det här är en dans på rosor tror fel. Det är inte enkelt. Tar jag inte mina "soppor" när jag ska får jag näringsbrist, får yrsel, håller på att svimma eller blir sinnesförvirrad. Jag tänker väldigt ofta på mat. Jag gör mitt gurkvatten för att få det lilla extra, men tror ni att jag får äta gurkskivorna som ligger i? Nej.

Men jag gör det här nu. För ni som känner mig vet att jag är fruktansvärt envis. Jag ger mig inte i första taget. Och jag behöver det här.

By the way; De varma sopporna smakar inte alls päck om jag kokar vattnet och sen blandar pulvret. Det måste ha haft något att göra med att jag värmde i micron. Det blev helt gräsligt. Men nu är det okej.

Imorgon ska jag på arbetsintervju och sen dra med min kontaktperson på bio. Tänkte promenera hem till Sätra. Det är en bit, men jag ska promenera minst 20 minuter om dagen och de första dagarna har det vart väldigt dåligt med det (pga den extrema tröttheten som nu är lite vänligare).

Nej, nu ska jag hoppa ner bredvid min schnygga karl i sängen och sova. Vi får hoppas att det inte blir som igår då jag inte kunde sova för att jag mådde så illa.

Peace

Första dagen har gått helt okey. Jag har jobbat idag och det var skönt att ha något att sysselsätta sig med medans hungern kröp sig på. Blev inringd till en förskola där de kör med "Ur och Skur"; de försöker vara ute så mycket som möjligt. Det var skönt, men rätt kallt när man inte har superbra med näring i kroppen.

Och SJÄLVKLART hade dom 9-årsfirande för förskolan idag så när föräldrarna kom bjöds det på nybakta vaniljbullar, pepparkakor och varm saft utomhus. Jag stod där och smuttade på mitt svarta kaffe och muttrade smått över livets orättvisor.

Till frukost drack jag choklad. Helt okej i smaken, men om ni för en sekund tror att det faktiskt ska smaka de smaker som det står så tror ni fel. Eftersmaken är rätt wierd och vanlig choklad smakade det inte, men det hade jag faktiskt inte förväntat mig heller.

Till lunch värmde jag kycklingsoppan. Och det smakade PÄCK! Jag klarade inte ens av att äta halva skålen, för jag mådde så stört illa. Jag brukar inte alls vara kräsen, men det här var något så extremt... äckligt. Kanske har att göra med att jag älskar kyckling annars och att det här smakade heltokigt, I dunno. Men jag köper det aldrig igen.

När jag kom hem var jag extremt trött. Tydligen kommer man vara det de första dagarna. Så jag la mig framför tvn och somnade. Vaknade till smått ibland när mamma kom och pratade med mig men sov tills halv tio ikväll. Jag slarvade och åt ingen soppa när jag kom hem, det kan ha vart det.

Jag blandade ihop en blåbärssmak när jag vaknade och blev glatt överraskad. Den var jättegod. Så den ska jag köpa mer av.

Lär väl se sen vilka mer av smakerna som går ner. Jag har några fler att ta av.

Nej. Nu ska jag ta en kopp te (SOM ABSOLUT INTE FÅR INNEHÅLLA MJÖLK ELLER SOCKER, NO SIR!) och sätta mig framför TVn. Sen ta en cigg. Sen sova.

Jag ska upp och jobba imorgon också.

Jag skulle kunna döda för en kycklingsallad just nu.

Visste ni att man inte ens får tugga sockerfritt tuggummi under dieten?

Jag är lite bitter.

Peace.

Yours truly

Jag har alltså startat en blogg om vikt och hälsa. Den här dagen trodde ni nog inte skulle komma! "What the heck ska den token göra nu då?".

Som många vet (och de som inte hade en aning får veta det nu) så har jag alltid haft problem med min vikt. Jag går ner i vikt och sen upp igen lika ofta som Hugh Hefner byter brudar.

I den här bloggen ska jag försöka mig på att leva mer hälsosamt. Jag tänker inte bli ett "hälsofreak" för det vet både ni och jag att det aldrig skulle funka. Nej.. Här ska ni få följa med på en resa från att bli en lat, ölhävande, överviktig liten latmask till att faktiskt få en fungerande kropp.

På senaste tiden har jag gått upp väldigt mycket i vikt. Det finns många faktorer som spelar in; kortison, tröstätande, lathet, sjukdom osv osv. Men detta tar inte bort det faktum att jag nu ligger i gråzon för diabetes och jag ska alltså sluta skylla ifrån mig och göra något åt skiten.



I julklapp av mamma och pappa fick jag bli medlem hos Xtravaganza. Detta viktcenter ska tydligen vara extremt bra enligt folk vi faktiskt känner som har testat det (nej, inga plakat med "jag gick ner 50 kilo på två månader bara av att skita i att äta och dricka pulvershakes, Gud vad det här är bra!").

Jag träffade min så kallade coach idag och jag måste säga att jag är extremt motiverad. Ett år. Först ska jag äta olika soppor, träna på deras gym, gå i grupper och grejer och sen får man börja trappa upp med mat för att sedan lära sig hur man ska äta och leva mer sunt.

Nej, jag har inte fått ett slag i bakhuvudet. När allt är över tänker jag självklart gå ut och ta en öl med kompisarna, eller ha fetto-kväll framför tvn. Men lite mindre. Och jag ska inte stoppa i mig lika mycket längre.

Så, till att börja med har vi Xtravaganza. Det är alltså det ni ska följa med mig på för att se om det verkligen fungerar. Jag är eran lilla försökskanin. Ikväll äts sista mackan och sen kör vi.

Och ja, nu ska jag lägga upp min vikt och grejer. Jag skäms inte, för den ska väck. Och ni får skriva hur många "jävla tjockis" som ni vill. Couldn't care less.




Så börjar resan.

Yours Truly

Maggie Mae